tequila

jag är verkligen dålig här, men bilder går så segt att laddas upp where i am at the moment
men idag träffade jag en kille från london och jag kommer aldrig mer träffa honom för att sydney består av 5 miljoner människor och vad är chansen att vi är på samma ställe igen samtidigt och ah your stupid fuck varför tog du inte hans nummer.

-

är här också: youthinsydney.blogg.se

men kommer fortfarande vara här ibland. lägga ut tramsiga bilder i samma vanliga tempo.
resfeber oyes.

-

Nu är det bara 4 dagar kvar innan jag åker iväg, far och försvinner på riktigt.
Först var jag i Göteborg i onsdags och hälsade på Emilia. Vi drack lite vin, gjorde ostbricka i hennes vackra rum som man hade viljat dö i och så. Love her. På torsdagen åkte jag iväg till Stockholm för visit hos kusiner osv.

Det var så himla bra alltihop. Även om jag somnade och inte orkade följa med Emma ut på lördagen. Maja fyllde år och jag kom på att Stockholm är en så fin stad alltså. Särskilt i Lördags.

Inatt kom min bror in till mig och la sig hos mig för att han inte kunde somna, blev så glad men så ledsen. Och när han säger att han kommer sakna mig över mycket börjar jag nästan gråta.

Hejdå.

lookin for lost children in the woods









-

okej. hej.
fredag och halvklart väder. 23 september 2011.

Tyler och Annie är här hela helgen. På visit ifrån london. (vill också gå på oxford någon gång) 
Så, en del tid av helgen spenderas med middagar och familjegrejer.
Nu ska det postas brev.

-

Det finns saker som man aldrig kommer att glömma. Som när Lina 6 år hade bråkat med mamma, glömde att hon var NAKEN, springer ut på gatan och ska rymma iväg från allt. Eller när man på bussen knyter ihop ens skosnören med en kille man gillar, och sedan inser att man behöver slita av skon från foten om man inte vill gå de där 5 kilometrarna extra. 
Eller också som när man möter någon för första gången och får intrycket av att man känt den människan föralltid. Den konstigaste känslan.

Men vad händer med alla de andra minnerna. De man inte minns. Läggs de automatiskt i ett litet fack någonstans i kroppen och gör dig påmind, när du kanske som minst anar det. Kanske pågrund utav ett foto, en lapp eller en doft. Och varför, repiterar man samma minne om och om och om igen, när man egentligen borde sätta på sig glasögonen och skapa nya minnen?

Egentligen. Ge mig superkraften att få minnas allt. Alla skratt, känslor och intryck. Alla påhopp, skämt och onödiga situationer. Ok. Sålla bort snestegen jag tog. Som när man valde vita byxor under lingonveckan. Eller råkade fråga en upptagen man om man fick en kyss. Eller när man sa någonting lite för högt och följderna blev utegångsförbud i 1 månad.

Men allt det andra.
Vill ju leva föralltid.


tree

yes, det börjar regna. en bra anledning till att stanna inomhus. precis som igår. och dagen innan dess.

sitter och klistrar grejer från dåtiden för att orka framtiden. saknar ida och isabelle.

åker om 17 dagar.


HELLO! THIS IS MONKI GIRL



wiahi



imorse när jag vaknade var det precis som att Daryl Hall & John Oates – You Make My Dreams spelades upp, jag hoppade upp ur sängen och såg livet klart igen. mest för att jag kan bränna alternativt ge bort körkortsboken till min syster, sno en bil och åka var jag vill själv. ska aldrig dömma någon som tar körkort. för det är helvetet nr. 1. hejdå nu ska jag släppa ut lite koldioxid.

-

fick inte jobbet på ikea som diskplockare i Melbourne, what to do what to do

-

åhhhhhh sista kvällen på tillsammans (bästa sommarjobbet ever)
nu ska baren tömmas.

oj jävlar, det där lät verkligen som en fjortis status update på facebook
WHOWWWW


08.35

tänkte göra det gamla vanliga
äta sova jobba plugga körkort dö

hur kan körkortsboken vara så intressant?
tänker ringa en annons i tidningen där de söker någon som kan passa en liten golden hund.
perfekta jobbet för mig nu
ungifär det jag kan behärska


fin russian red


00.04

måste sova nu egentligen
men var på en fin räkfrossa ute i skogen, hoppade över en fest jag borde varit på och har sagt farväl till två vänner som jag kommer träffa först maj 2012 på två dagar.

så fick jag en fin cupcakes överaskning på en madrass på ett tak där man såg ut över hela halmstad också.

vänner alltså. vad vore man utan dem


bbbrudar





Om

Min profilbild

RSS 2.0