happy sunday

idag hände någonting läskigt.
När jag väll kommit fram till de sista övergångstället precis framför skolan, drog verkligheten på någotsätt ner mig under jorden och jag fäste blicken på någonting som rörde sig på andra sidan vägen. Det röda tickandet hade nu övergått till grönt snabbt tickande och vanliga människor brukar då sätta iväg över vägen. Jag som befinner mig i något zombie aktigt läge står kvar som en död pinne med cykeln mellan benen. tänker på någonting jag inte minns men har endå huvudet på helspänn.
en röst tränger in i mitt huvud och jag hör någon skrika "liiiiiiiiiina!" och ser på andra sidan ida stå och vifta med händerna, "vad i all världen håller du på med?" då skakar jag på huvudet och sätter fart över de randiga vita sträcken som är målade på asfalten.
I Lördagskväll satt jag på en buss som var full med påvärkade människor. De sjöng glatt, skrattade och om man hade tittat riktigt noga längst bak i bussen kunde man se hur en tjej och kille satt och kysste varandra. Då hände samma sak. Jag dog för några sekunder. Befann mig i min egna lilla värd och inte en jävel kunde få tag i mig. Ville inte vara där.


Jag har tänkt mycket på vad som händer mig under de där ögonblicken då verkligheten inte finns. Då jag inte finns.
Tror det beror lite på att jag inte vill inse att den verklighet jag lever i, är på riktigt
dör lite grann och blir fruktansvärt besviken