första person sing. och plural
Hon och hon och hon.
vem försöker jag lura? tänker hon med tårar i ögonen.
jag menar: tänker jag med tårar i ögonen.
för det handlar ju mig.
hon är jag. jag är hon.
första person singularis: jag.
det finns ingen film längre.
det finns ingen huvudperson längre. det är över nu.
men jag finns.
och du.
någonstans därborta finns du. kanske väldigt långt borta.
men jag är glad att du finns.
och jag är glad att jag vet att du finns.
och någonstans, i ett undanskymt hörn någonstans, finns det ett litet vi.
ett litet vi som ska finnas kvar vad som än händer nu.
första person pluralis: vi.
jag och du.
vi.
vem försöker jag lura? tänker hon med tårar i ögonen.
jag menar: tänker jag med tårar i ögonen.
för det handlar ju mig.
hon är jag. jag är hon.
första person singularis: jag.
det finns ingen film längre.
det finns ingen huvudperson längre. det är över nu.
men jag finns.
och du.
någonstans därborta finns du. kanske väldigt långt borta.
men jag är glad att du finns.
och jag är glad att jag vet att du finns.
och någonstans, i ett undanskymt hörn någonstans, finns det ett litet vi.
ett litet vi som ska finnas kvar vad som än händer nu.
första person pluralis: vi.
jag och du.
vi.
Kommentarer
Postat av: Anonym
puss fina <3
Postat av: Andie
Åh lina, du skriver fint :) /andrea
Trackback