happy sunday

och den här våren är inte som alla andra vårar. den är äkta. den är inte "tänk om" vi hade... för vi har redan gjort det. man är så läskigt nära allt. kan nästan nudda utanför-gymnasievärlden-med-fingrarna. sista dagarna med gänget har börjat räknas ner och fan det är en sådan separations fas, men ändå så jävla fin. och varför kommer jag på efter tre år att min mentor verkligen är den skönaste mannen på denna planet? argh.

mamma har köpt hus också. så. jag bor i hus snart.

och jag

låter verkligen som en femtonårig, naivt blåögd flicka när jag säger att "tre timmar av honom förändrade allt"

men det var så.