kattigt


först kom skorpan, en långhårig perser/skogskatt med bruna ögon och kvinnliga former. sedan kom pepsi. som vi en dag hittade inne i pappas gadrob, med nerblodade t-shirts hade hon där pressat fram 6 små kattungar. en av dem döpte vi till stjärnan för hon var orange. hon var allas favorit men pappa gillade inte ideen om att ha 3 katter under samma tak (pappa hatade katter i smyg men vågade aldrig säga något) efter ett tag sålde vi både pepsi och hennes dotter stjärnan och skaffade sture. en svartvit killkatt. en dag när jag kom hem från skolan berättade mamma att min kompis linn hade hittat sture överkörd ett kvarter bort. jag sov inte i min egen säng på 1 vecka. så en söndag åkte vi runt i hela länet, kollade på varje konsum efter lappar om att det var någon familj som hade fått en ny drös med kattungar. jag sa "jag vill inte ha någon konsumkatt" jag ville bara ha sture, men han var ju död. då hittade vi en annan katt, minns inte ens namnet på honom, för jag gillade inte honom. men vi köpte honom. och han hade tarmproblem. kissade överallt. så honom fick vi avliva.

en dag kom mamma hem från jobbet. "jag har någonting till er" hade hon sagt till mig och min syster. i baksätet har hon i en liten låda med sig en brun/orange spräcklig kattunge. åh. detta är den lyckligaste dagen i mitt liv. vi döpte honom till bosse och han var kåt på allt.

under hela livshistorien av katter har den första, skorpan, alltid varit med.
det är henne och pappa jag tycker mest synd om. för ingen av dem gillar egentligen katter.
nu är skorpan död. bosse med. och alla de hundra andra katterna har jag ingen aning om.
men pappa lever.

Kommentarer
Postat av: Anonym

åhh

2011-02-09 @ 20:45:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0