-
Det finns saker som man aldrig kommer att glömma. Som när Lina 6 år hade bråkat med mamma, glömde att hon var NAKEN, springer ut på gatan och ska rymma iväg från allt. Eller när man på bussen knyter ihop ens skosnören med en kille man gillar, och sedan inser att man behöver slita av skon från foten om man inte vill gå de där 5 kilometrarna extra.
Eller också som när man möter någon för första gången och får intrycket av att man känt den människan föralltid. Den konstigaste känslan.
Men vad händer med alla de andra minnerna. De man inte minns. Läggs de automatiskt i ett litet fack någonstans i kroppen och gör dig påmind, när du kanske som minst anar det. Kanske pågrund utav ett foto, en lapp eller en doft. Och varför, repiterar man samma minne om och om och om igen, när man egentligen borde sätta på sig glasögonen och skapa nya minnen?
Egentligen. Ge mig superkraften att få minnas allt. Alla skratt, känslor och intryck. Alla påhopp, skämt och onödiga situationer. Ok. Sålla bort snestegen jag tog. Som när man valde vita byxor under lingonveckan. Eller råkade fråga en upptagen man om man fick en kyss. Eller när man sa någonting lite för högt och följderna blev utegångsförbud i 1 månad.
Men allt det andra.
Vill ju leva föralltid.
1.skriv dagbok för i helvete.
2.om man minns allt förstår man inte vad som är viktigt och vad som betyder något.
3. jag minns att du alltid varit väldigt bra på att lyssna på påhittade berättelser.
lite spontana tankar till föregående kommenterare...
för det första, definitionen av en dagbok är att man skriver om vad man gör på dagarna. klart man skriver tankar också men att man gör det på internet beror väl troligtvis på att man vill ha feedback på sina tankar eller för att man tycker att det är kul att skriva (vilket inte är en dålig anledning bara för att du troligen suger på det)
för det andra, läser man inlägget så förstår man att hon inte vill minnas allt utan det som är bra. och allt som är bra är viktigt. det är ju därför man vill minnas det, för att det är viktigt.
för det tredje, punkt tre indikerar ju på att du känner lina och då är ju frågan varför du inte tar det med henne i verkligheten. känns jävligt högstadiet. ditt försök till förolämpning ("jag minns att du alltid varit bra på att lyssna till påhittade berättelser") är nog det mest patetiska i hela inlägget. men du uppskattar kanske inte böcker, film och musik?
så mitt råd till dig är att krypa tillbaka under den sten du kom ifrån och ge fan i att besöka den här bloggen mer.
Till Emilia:
Åh jag är både chockad och ledsen över hur missuppfattat mitt förra inlägg var. Möjligt att det blev lite fel eftersom jag var trött när jag skrev det. Förtydligar det därför
1. jag menade inget illa mot att blogga. jag har själv bloggat och har alltid diggat linas blogg.jag har även alltid tryckt på att lina ska skriva dagbok för att komma ihåg saker hon vill minnas och det var detta jag menade.
2. detta var bara tänkt för att lina skulle förstå vem jag är. eftersom det är en typiskt kommentar från mig.
3. jag ville bara säga något snällt som jag minns av henne. hon har alltid varit så sjukt bra på att lyssna på mina bra och mindre bra texter. Det saknar jag verkligen.
är hemskt ledsen att jag snodde någon minut av ditt liv till att störa dig på något som var menat som något snällt. har alltid gillat dig.
allt detta kom ursprungligen från att lina skrev på min lastfm och jag ville kommentera något tillbaka.
Mvh Wire
nu känner jag mig bra dum, uppfattade inlägget som helt och hållet negativt. jag blev ju svinarg. det är nog att det cirkulerar så himla många negativa kommentarer på internet och eftersom du var anonym och jag inte kan era interna grejer så trodde jag att det var någon som bara ville vara elak. men nu när du förklarar så kastade det ett heeelt nytt ljus över kommentaren. fel det kan bli ibland. så förlåt för allt jag skrev, speciellt (!!!) det med stenen! trodde det var någon helt annan så jag blev bara jättearg... nu när jag vet att det var du så fattar jag att det inte var illa menat. så, hoppas vi kan glömma och gå vidare för jag gillar dig också!
jag förstod faktiskt inte först att det var du, wire. och tänkte lite som emilia. men sedan när du förklarade var allt så självklart. klart det var du. liksom.
jag gillar er båda. hej.
